Morgon vid Galileiska sjön

Tidigt nästa morgon, medan det fortfarande var mörkt, lämnade jag Simons hus och gick ut ur staden och fortsatte en bit söderut längs stranden där fiskarnas båtar låg, bort till ett ensligt ställe där jag kunde få vara i fred. Där satt jag sedan i stillheten och bad till Gud medan himlen ljusnade och solen sakta steg upp över sjön.

Jag satt där länge och talade med Gud och lyssnade på hans svar.

Jag vet att jag är Messias. Guds smorde. Men jag kan inte säga det öppet. Jag måste låta folk förstå det själva. Alla har sina förutfattade meningar. De flesta väntar sig att Messias (eller Christos, som de som pratar grekiska säger) ska vara en stark militär ledare som samlar män omkring sig och med Guds hjälp driver bort alla hedningar ur vårt heliga land och återupprättar Davids rike sådant som det en gång var. Men det är inte vad Gud menar. Den bilden av Messias är bara ett utslag av människors begränsade förhoppningar. De ser med mänskliga ögon i ett kort perspektiv, inte med Guds ögon i ett evigt.

Messias är inte någon krigare. Messias uppgift är inte att besegra mänskliga makter och skapa ett tillfälligt rike, utan att besegra ondskans och dödens makt och skapa ett evigt rike - ett Guds rike på jorden.

På samma sätt som döden kom genom en människa som bröt mot Guds vilja, kommer det eviga livet genom en människa som följer Guds vilja. På samma sätt som döden fick sin makt över mänskligheten genom Adam, kommer dödens makt att brytas genom Messias. Liksom alla dör på grund av den förste Adam, ska alla göras levande igen genom den siste Adam!

Den dörr som den förste Adam stängde ska jag öppna igen. Medan Adam berövade mänskligheten livet, det eviga livet, genom sitt beslut att vända Gud ryggen, gå sin egen väg och själv besluta vad som var ont och gott, rätt och fel, ska jag följa Gud hela livet, intill döden. Jag ska ge Honom mitt jordiska, fysiska liv och Han ska ge mig uppståndelse och evigt himmelskt, andligt liv - och jag ska ge det vidare till var och en som vänder om och följer mig och som Guds barn ska de få se Guds rike.

Det är därför Gud har sänt mig. Det är det som är min uppgift.

Det dröjde några timmar innan Simon och de andra hittade mig. De hade tagit med sig bröd och frukt för den kommande arbetsdagen och eftersom jag ännu inte ätit någon frukost satte de sig ner bredvid mig i morgonsolen och delade sin mat med mig.