Därför använder jag liknelser

"Varför pratar du alltid med folk i liknelser?" frågade mina lärjungar i går när vi var på väg tillbaka hem till Kapernaum.

"Därför att det är med dem som det var med våra förfäder på profeten Jesajas tid, då Gud lät honom säga att 'även om ni hör, så kommer ni inte att förstå, och även om ni ser, så kommer ni inte att se. Nej, det här folkets hjärta är förstockat. Ni hör illa med era öron, och ni sluter era ögon så att ni inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota er'.

Människorna är likadana i dag. De lyssnar och de tittar men de varken ser, hör eller förstår vad Gud vill. Men det gäller inte alla. Här och där finns det människor med öppna sinnen som Gud vill kalla.

Därför talar jag till dem alla i liknelser, så att de vars hjärtan är förstockade ska se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå. Men de vars hjärtan är öppna ska lyssna med hörande öron, se med seende ögon, och vända om.

På så sätt blir liknelserna till såll som fångar upp dem som Gud väljer att kalla. Liknelser tvingar inte sanningen på någon, utan de ger människor möjlighet att ta emot eller förkasta. De som hör med döva öron och ser med blinda ögon kommer inte att förstå, utan förkasta. Men de vars öron hör och ögon ser, de anar kärnan i berättelsen och tänker vidare och förstår vad den innebär.

Och en sanning man upptäckt själv väcker längtan efter mer. Det är som om någon levt ett liv i svält och blivit så van att gå med tom mage, att han inte längre saknar maten. Om någon skulle tvinga i honom ett bröd, så skulle hans mage protestera och han skulle spy upp det. Men om han själv hittar ett litet bröd och tar en tugga, så vaknar hans hunger och han äter det - och vill ha mer. På samma sätt är det med sanningen. Om man försöker tvinga på en människa en sanning, så protesterar hon och spyr upp den. Men om hon själv finner den, så behåller hon den. Och den människa som har och vill ha mer, hon ska få, och det i överflöd.

Så kallar Gud människor till sitt rike.

Ni kan vara lyckliga. Era ögon ser och era öron hör. Gud utvalde och kallade er och gjorde er till mina lärjungar. Ni är de allra första som har fått nåden att lära känna himmelrikets hemligheter. Jag ska säga er att det var många profeter och gudsmän som längtade efter att få se och höra det som ni ser och hör, men de fick aldrig uppleva det."