Besök i en by

De skriftlärda brukar nästan alltid sitta i synagogorna och predika lagen och undervisa. Det händer fortfarande att jag också gör det, men mestadels pratar jag med människor utomhus. Jag och mina lärjungar vandrar omkring i området kring Galileiska sjön, till fiskebyarna och samhällena en bit inåt land där det mest bor jordbrukare och boskapsuppfödare.

Eftersom jag är snickare till yrket, finns det nästan alltid någonting jag kan hjälpa till med. Böndernas redskap går sönder och somliga behöver nya verktyg. Plogar. Ok. Tröskbrädor. Kärror. Fiskarna behöver nya åror eller roder till sina båtar. Arbetarna på åkrarna och herdarna uppe på betesängarna behöver ofta ett handtag och jag hjälper till efter bästa förmåga och samtidigt får jag tillfälle att prata med dem.

Just nu är det vinter och plöjnings- och såningstid. De dyrbara tidiga regnen har mjukat upp jorden efter den långa, torra sommaren. På åkrarna ser man männen gå med plogen som dras av en eller två oxar och skapar decimeterdjupa fåror i den steniga marken. Sedan strör de ut säden för hand och gå en vända till med plogen för att täcka över säden med jord.

I går kväll kom vi tillbaka till en liten by där vi var för några månader sedan. Barnen fick syn på oss, kände igen oss sedan förra gången och kom springande mot oss.

Det var precis i skymningen och röken steg från husen där kvinnorna bakade det dagliga brödet. Männen kom just hem från åkrarna och sina andra arbeten och jag och mina följeslagare blev genast inbjudna till en familj som vi lärt känna sist vi var här. De bjöd in oss att dela kvällsmåltiden och samtala med dem. Jag pratade med barnen i huset och de berättade vad de fått lära sig i synagogan och jag berömde dem och välsignade dem, och deras mamma strålade av glädje när jag sa att himmelriket tillhör just sådana som dem.

Efter maten gick vi ut på gården och byborna som fått veta att vi var där kom från alla håll med lampor i händerna. De slog sig ner runt omkring mig och mina lärjungar och sedan satt vi där och pratade långt in på natten, om deras arbete, deras liv, deras glädjeämnen och bekymmer. Och jag berättade för dem om himmelriket, och jag sa att det är som när en man gick ut för att så...

När han sådde föll en del vid sidan av vägen där fåglarna hittade fröna och åt upp dem. En del hamnade i mark med en massa sten och bara lite jord. Först började det växa, men eftersom det hade så lite jord klarade det inte hettan från solen och torkade och vissnade. En del av säden hamnade bland tistlar som växte upp och kvävde den. Men några frön hamnade i fin, näringsrik jord och de växte upp och bar frukt - hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.

Precis så är det med himmelriket.

Och jag såg hur flera av männen och kvinnorna som satt där i skenet från oljelamporna nickade instämmande och igenkännande.