Ett kort besök i Betsaida

På vägen hem till Kafarnaum stannade vi till en stund i Betsaida. Petrus och Andreas kommer ju därifrån, så de har en del släktingar där som vi hälsade på.

Byn ligger på höjden halvannan kilometer inåt land, så vi förtöjde båten vid stranden - strax intill floden Jordans utlopp i sjön - och traskade upp till byn.

Betsaida är inte någon stor by, kanske 300 meter tvärs igenom, men det är mycket folk som passerar där. Den ligger nämligen där flera stora handelsvägar möts, norrut till Caesarea-Filippi, söderut till Gadara, österut till Aram, västerut genom Kafarnaum och Magdala och vidare till den stora havsvägen som korsade landet ner mot sydost. Så byns lilla värdshus har aldrig brist på gäster.

Där vi satt i skuggan utanför Petrus och Andreas farbrors hus och åt och drack av brödet, getosten, vinet och oliverna som den gamle mannen och hans hustru bjöd oss på, hade vi utsikt söderut mot sjön. Långt där ute kunde vi se de små fiskebåtarna och männen som arbetade med dragnät och kastnät.

Det fick mig att tänka på hur det kommer att bli den dag då Gud upprättar sitt rike.

"Så där är det med himmelriket", sa jag och pekade ut mot vattnet.

Den gamle mannen tittade på mig. "Vad menar du?" frågade han.

"Jo, med himmelriket är det som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla de slag", förklarade jag. "När nätet är fullt drar man in det till land och upp på stranden och sedan sätter man sig ner och sorterar fångsten. Man samlar all den ätliga och goda fisken i korgar - och den dåliga, den som inte duger att äta, den kastar man bort. Så kommer det att bli vid den här tidsålderns slut, när den nya världen ska ta sin början. Då kommer Messias att sända ut sina änglar och de kommer att skilja de onda från de rättfärdiga och föra in de rättfärdiga i Guds rike."

Jag höjde blicken och tittade upp mot förmiddagssolen som fick sjöns vatten att glittra. "Och de rättfärdiga kommer att lysa som solen", tillade jag.