Det blev ett händelserikt veckoslut. På sabbaten gick jag, Jakob och hans bror Johannes till synagogan här i Kafarnaum. Efter bönen och skriftläsningen frågade synagogsföreståndaren som brukligt är om någon i församlingen hade något att säga. Så jag steg fram och presenterade mig kort och enkelt som Jesus från Nasaret uppe i bergen. Jag förstod att några redan hade hört talas om mig.
Sedan bad jag att få skriftrullen med profeten Jesajas bok och sökte mig fram till texten jag bestämt mig för att läsa:
"Herren Guds ande fyller mig,
ty Herren har smort mig.
Han har sänt mig
Att frambära glädjebud till de betryckta
Och ge de förkrossade bot,
Att förkunna frihet för de fångna,
Befrielse för de fjättrade,
Att förkunna ett nådens år från Herren!"
Sedan förklarade jag att denna dag hade detta ord i skriften gått i uppfyllelse. Jag står inte här för min egen skull, sa jag. Jag står här därför att Gud har sänt mig. Jag är här på uppdrag av Gud. Han har smort mig med sin ande och gjort mig till sitt språkrör. När jag talar är det Guds ord ni hör.
Jag märkte hur människorna i synagogan tittade på mig och intresserat väntade på fortsättningen.
Gud har gett mig i uppdrag att förkunna detta fantastiska, i ord och i handling, fortsatte jag. Guds rike är nära. Ni som lever ett liv av slit och möda, förtryckta av romarna som tvingar av er en stor del av det ni slitit ihop, ni som lider av sjukdomar och sorger - gläd er! Det kommer inte alltid att vara på det viset. Guds rike är snart här! Men ingen kommer in i Guds rike utom den som accepterar Gud som sin härskare och hans smorde som sin Herre och är redo att följa hans vilja.
Så gör er redo! Omvänd er, be Gud förlåta era fel och börja följa hans vilja. Inte därför att lagen säger det, utan därför att Gud vill det. Var så mot andra människor som ni vill att de ska vara mot er! Älska era medmänniskor lika mycket som ni älskar er själva! Och älska Gud över allt annat! Då kommer ni också att få en plats i Guds rike!
Efteråt fick jag veta att de tyckte att jag hade undervisat "med makt", som de uttryckte det, och inte som de skriftlärda. Jag antar att de menar att jag inte bara gjorde en teoretisk och ordrik, detaljerad utläggning av lagen. Men det är faktiskt inte min förtjänst. Jag säger bara vad Guds ande ger mig att säga.
Så här ska jag göra överallt. I fortsättningen ska jag tala i varenda synagoga jag kommer till - och synagogor finns överallt. Lagen föreskriver att i varenda stad och by där det finns minst tio familjer, där ska det också finnas en synagoga där barnen går i skola, där man håller gudstjänster och där man sköter samhällets olika angelägenheter. Det är rätta stället. När människor går dit så är de beredda att lyssna.
När jag var på väg ut ur synagogan, efter sammankomsten, blev det förresten en del uppståndelse. Det var en man som började skrika åt mig. "Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret?" skrek han ilsket. "Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige." Det var som om han en ond ande hade tagit kontroll över honom. Jag sträckte fram handen och tog tag i honom. "Tig!" röt jag. "Far ut ur honom!"
Mannen ryckte och slet och kastade sig hit och dit. Sedan gav han till ett vrål och sjönk ihop alldeles stilla. Människorna som stod runt omkring bara tittade chockade på honom och sedan på mig och på honom igen: "Vad är detta?" sa någon. "Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom."
Efter gudstjänsten gick vi hem till Simon.
